Long time no write här i bloggen. Jag har haft full fokus på jobb, utbildning och inte minst att vara redaktör här på MilanSverige med allt vad det innebär. Men nu när jag har valt att sluta och lämna över redaktörskapet är målsättningen att bloggen ska återuppstå. Och när jag skriver så fint att jag “lämnar över”, så kan jag inte låta bli att tänka på en som vägrar. Just det, Silvio Berlusconi.
I år, närmare bestämt i morgon, har han officiellt varit Milans president i 30 år. Och vilka fantastiska år det har varit.
13 internationella titlar, 15 italienska troféer, 7 internationella finaler, 7 ballon d’or, 12 finaler och semifinaler i Italien, 3 FIFA world player of the year. Listan kan göras lång över vad Milan har åstadkommit under Berlusconi-eran. Han var med och gjorde oss till en av de mest framgångsrika klubbarna i världen.
I maj skrev jag vad jag trodde var ett avskedsinlägg. Tackade Berlusconi för allt han gjort och var naivt säker på att Mr. Bee in var en done deal. Nu har det gått nästan ett år till och förhandlingarna är fortfarande inte i hamn, men jag gillar ändå Silvios uppriktighet när han säger att nytt kapital är nödvändigt. Det är inga nyheter han kommer med, men det är ändå fint att han säger “jag klarar inte det här själv längre”. För det är precis det han erkänner.
Han talar även om Barbara som en nytänkande chef och att hennes idéer om en ny arena är helt korrekta, samtidigt som han säger att Galliani tänker mer som en supporter. Kanske är vi på väg någonstans nu. Vi kommer inte att bli av med Silvio i första taget, men det kanske vi inte behöver heller. Jag talade med en italiensk journalistkollega på Corriere della Sera för några veckor sedan och vi var överens om att nytt kapital måste in, och sedan måste Silvio välja. Vem ska vara hans högra hand, Barbara eller Galliani? Tillsammans med pengar och Barbara kan klubben faktiskt lyftas igen.
Och ska jag vara ärlig så har jag hellre kvar Silvio som president än en man som sitter och räknar pengar på en annan kontinent utan att egentligen ha någon kunskap om hur den italienska fotbollen fungerar och styrs.
Silvio kanske inte är den bäste scouten, eller den bäste fotbollsanalytikern. Men han har varit i den italienska fotbollen tillräckligt länge för att ha full koll på hur det går till bakom kulisserna. Det är otroligt viktigt att den som ska styra en klubb känner till spelreglerna. Och om det nu är så att han erkänner att han behöver hjälp, och han erkänner att Barbara har bättre idéer än Galliani… Vem vet. Snart kanske vi sitter här och hyllar honom igen.
– Om jag kommer vara Milan-president resten av livet? Vi får se hur de kommande 30 åren utvecklar sig och sen tar vi ett beslut, säger Berlusconi i sin långa jubileumsintervju med Gazzettan.
Det är ett ganska roligt citat, om man börjar räkna på det. Om 30 år är snubben 110 år gammal. Så rimligtvis borde “resten av livet” komma före “om 30 år”. Men det här är Berlusconi, och vad ska man säga egentligen? Mer än, grazie il presidente. Ge oss något bättre nu de här kommande 30 åren, med eller utan dig.