Det var en gång en fotbollsklubb som hette AC Milan. Klubben var en av Europas största, mest framgångsrika och mest fruktade. En klubb som unga talanger drömde om att få representera, och en klubb som ingen storspelare kunde säga nej till.
Det var en gång en storklubb som hette AC Milan. Som skördade framgångar både nationellt och internationellt. Med supportrar som fyllde arenan i princip varje hemmamatch. Supportrar som krävde svar från spelare och ledare vid minsta motgång.
Det var en gång en fotbollsklubb som hette AC Milan. Som arbetade långsiktigt. Där tränare stannade i över 100 matcher, ibland 200, ibland över 400. En klubb som vann titlar och skrämde övriga toppklubbar bara med sitt namn och logga.
Det var en gång en ledning i fotbollsklubben AC Milan, som aldrig nöjde sig. Att vara bäst räckte inte, man ville ständigt bli bättre. Det var en gång en ledning som satte ihop en slagkraftig trupp där varenda spelare gjorde sitt yttersta för att på bästa sätt representera det anrika emblemet på tröjan.
Det var en gång en stor supporterskara som stöttade fotbollsklubben AC Milan. I vått och torrt. En supporterskara som stolt reste land och rike runt för att representera sina rödsvarta hjältar. Supportrar som i svackorna tog kampen för klubben och alltid tyckte att det var värt det. För att de visste att bättre tider låg alldeles runt hörnet.
Det var en gång…