Thiago Silva. För cirka fyra år sen visste inte många vem denne Silva var. Vad han var kapabel till och vem han skulle komma att bli.
För cirka elva år sen debuterade han som 17/18 åring i en nästintill okänd klubb i Brasilien, RS Futebol.
Ett litet steg för en liten spelare, men ett steg i rätt riktning för vad som skulle komma att bli hans värld.
Thiago har spelat i ytterligare fyra klubbar under åren 2002-2009. Juventude, Porto, Dynamo Moskva och Fluminese. Efter ett flertal säsonger i de olika klubbarna med en sviktande utvecklingskurva och förödande skador fann han storformen igen i klubben han beundrade och spelade i som ungdom; Fluminese.
Silva skulle komma att spendera två år i den brasilianska klubben innan Galliani satte klorna i den unga och lovande mittbacken. Milans Nesta blev inte yngre och det fanns ingen arvtagare.
Tio miljoner euro, handskakningar, påskrivna kontrakt och brassen var nu officiellt en Milanspelare. Detta är 2009, Thiago Silva är 24 år.
Med en bristande italienska och nervositet inför vad som komma skall var Silva inget annat än en väldigt tyst individ. Lyckligtvis fanns det redan en brasse i laget, Alexandre Rodrigues da Silva, Pato. Jag kan tänka mig att Pato, trots sin unga ålder var till stor hjälp för brassen, en sorts gemenskap skapades. Silva och Pato är än idag nära vänner.
Denne Silva verkade väldigt tillbakadragen och blyg. Att han skulle fylla Nestas skor när Nesta lämnade verkade smått otänkbart. Visst var Silva duktig, men hur pass pålitlig var han, i verkligheten?
Säsongen 09/10 startade Silva ALLA matcher, alla 43 i Milantröjan. Han växte och växte, och oj, vad han växte.
Säsongen därpå, 10/11 vann Milan den eftertraktade scudetton efter sex långa år.
Silva gjorde sin karriärs bästa säsong någonsin. På 42 matcher (varav han startade i samtliga) gjorde han endast trettio-tre regelbrott och drog på sig ett enda gult kort.
Det var Thiagos första titel i en av de stora ligorna, det var på riktigt, det var ingen dröm. Thiago Silva, brassen från Rio de Janeiros gator hade exploderat. Året var 2011.
Samma år blev Silva uttagen till årets elva i Serie A.
Samma år blev Milan utslagna i åttondelsfinalen i Champions League av Tottenham.
Samma år vann Barcelona UEFAs Champions League.
Samma år jagade Barcelona Milans guldklimp.
Kort efter att Silva tilldelats platsen som årets bästa mittback i Serie A blev han också uttagen till årets elva av UEFA, där röstningen hölls på deras hemsida och hela fyra och en halv miljon människor röstade.
Förväntningarna var enorma, spekulationerna hade inga gränser och media var ett enda inferno av rykten. Vart skulle han ta vägen, vilken klubb skulle den kommande världsbacken välja?
Med ytterst svag prestation i CL av Milanoklubben och en ekonomi skjuten till botten var det bara en tidsfråga innan bossen Berlusconi skulle besluta sig för att sälja mittbacken för enorma summor. Summan var cirka 250 miljoner, erbjudet av självaste Barcelona.
Vid transferfönstrets slut bodde Thiago fortfarande i Milano.
Thiago bar fortfarande den rödsvarta tröjan.
Berlusconi hade sagt nej, Thiago hade sagt nej. Det var ett faktum att världens bästa mittback fortfarande var i vår ägo.
Säsongen 11/12 sköt igång. Milanoklubben var enorma favoriter till scudetton med Silva och nyförvärvet Zlatan Ibrahimovic i truppen. Silva spelade hela femtioen matcher för Milan denna säsong. Trettioen regelbrott begicks, alltså ännu färre än föregående säsong som nästintill var perfekt för mittbacken. Fyra gula kort tilldelades han, noll röda. Mittbacken växte ännu mer, mot hela världens tvivel och förvandlades likt en larv till fjäril till en gigant i backlinjen. Så länge Silva fanns där visste man att det var nästintill ogenomträngligt.
Klass, elegans. Styrka, snabbhet. Balans. Silva hade allt.
Den ultimata mittbacken, försvararnas försvarare.
Silva och Ibrahimovic skulle tillsammans föra Milan till guldet, än en gång. Verkligheten lyder tyvärr inte så. Silva drabbades av en skada som satte honom ur spel de sista omgångarna. De sista vitala omgångarna för guldet. Zlatan räckte inte, Milan räckte inte. Historian slutar med Juventus som ligasegrare. Kanske hade det varit för bra, kanske hade berättelsen varit för sagolik med Milan som ligasegrare igen. Kanske insåg inte både Milanspelarna och Allegri innebörden av en otillgänglig Thiago Silva.
Ligan är nu slut och det är endast veckor kvar tills transferfönstret öppnar. Jag hoppas och ber att vi inte behöver genomlida ännu ett transferfönster med frenetiska rykten kring Silvas vara eller icke vara i Milan. Mittbacken värderas till över en halv MILJARD kronor, trots detta har Galliani gått ut i media och sagt att Thiago Silva INTE är till salu oavsett bud, det är otänkbart. Bravo Galliani, grazie!
Thiago har offentligt uttryckt sin kärlek för Milan och säger att han trivs. Dessutom har Silva en aning oväntade men fantastiskt glädjande tankar som han uttryckt för cirka sex månader sen; han vill gå i Maldinis fotspår och bli kapten för sitt Milan.
– Nu vill jag alltid bära bindeln. Jag är en ledare, säger Silva efter Chievomatchen som spelades den andra december 2011 där han debuterade som kapten i de andra kaptenernas frånvaro.
– Jag planerar att stanna här till 2016 och sedan förnya kontraktet på fyra år till.
Silvas dröm är att bli den första utländske permanenta kaptenen i Milan på femtio år.
Vi är med dig, Silva. Du är vår framtida kapten, vår framtida Milan-ikon.
Zlatan har också passat på att beröma mittbacken; ”Thiago Silva är bäst i världen, han är som mig, fast mittback.”
Och vi vet alla att när Zlatan är ödmjuk och säger att någon är bäst i världen förutom honom, ja då kan vi alla hålla med om att han ta mig fan har rätt.
För er som fortfarande är skeptiska till Silvas briljans och perfektion som mittback har jag tagit mig friheten att jämföra honom med en annan mittback som ses som en av de bästa idag. Real Madrids Sergio Ramos.
Statistiken
Säsong 09/10 Ramos, 40 matcher, 93 regelbrott, 14 gula kort, 1 rött kort
Silva, 45 matcher, 48 regelbrott, 3 gula kort, 0 röda kort
Säsong 10/11 Ramos, 45 matcher, 99 regelbrott, 18 gula kort, 2 röda kort
Silva, 43 matcher, 33 regelbrott, 1 gult kort, 0 röda
Säsong 11/12 Ramos, 51 matcher, 103 regelbrott, 18 gula kort, 2 röda kort
Silva, 49 matcher, 31 regelbrott, 4 gula kort, 0 röda kort
Ni ser själva. Silva är överlägsen med hästlängder. Även mot Barcas Piqué är Silva snäppet bättre. Det bör räcka för att förstå Silvas status som mittback.
Det tog ett tag för världen att inse detta, men ödmjukheten och den konstanta kämparandan blandat med den brinnande kärleken för klubben segrade till slut.
Världens bästa mittback, ett lejon i mänsklig skepnad. Thiago Silva.
Kommentarer är stängda.